Vad hjälper det en människa om hon häller rent vatten över sig i alla sina dagar

Om ljuset var det som såg tillbaka
på mig? Om när jag såg ut.
Och det trängde sig upp
inom mig.
Flera olika världar? Om allt
det som var inom mig. Kunde
smälta eller lösas upp?

Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ? I sin bredaste och rikaste diktsamling hitintills borrar Ann Jäderlund i världens fruktansvärda, sköna, obegripliga, genomträngande materialitet och närvaro. En värld som sjuder och förintas, som vi är ofrånkomligt delaktiga i, och där gränserna mellan jag och värld ideligen löses upp och återskapas. Genomskinliga människohinna. Varför ska ögonen finnas? Dikterna ställer sådana frågor, som kastar läsaren in i det naket skyddslösa. Varför är vi inte i Paradiset?