Den sista människan

En av Storbritanniens största författare genom tiderna, Mary Shelley, skrev denna gotiska klassiker 1826, efter att hennes make, P. B. Shelley, omkommit i en drunkningsolycka. Medan Frankenstein är hennes mest kända roman, brukar Den sista människan anses vara hennes mest genomarbetade och bästa roman.

Detta är en bok som är skrämmande aktuell; här skildras mänsklighetens sista tid under utrotning i en världsomfattande pest, samhället bryts samman och slutligen står Den sista människanensam kvar.

Ur fil. dr. Maria Löfgrens efterord

Med den utplånande pesten får ’Den sista människan’ visserligen en övervägande dyster karaktär. Att följa med på Lionel Verneys resa är en stundtals mycket sorgsen och melankolisk läsupplevelse. Men någonstans i bakgrunden strömmar också hela tiden de värden som romanen menar gör mänskligt liv meningsfullt och skänker skapelsen sin glans – konsten, kärleken och fantasin. Det gäller bara att inte glömma, och om detta vill berättelsen och dess tillkomsthistoria ytterst påminna. Kärleken är den kraft som gör det möjligt att överleva i en värld utan gud.