4 ark 3/2008: Kroppen

Det blir ju lätt så, att när man snöat in på något glömmer man hur det började. När man sett tillräckligt många dörrar minns man kanske inte längre att de är en öppning i väggen att gå in genom. Det kanske inte längre är självklart att en trappa har steg för att fötterna ska trampa på dem. Fastän det borde vara uppenbart får man ändå påminna sig själv: man måste utgå från kroppen när man ska rita ett hus.

Men vilken kropp är det vi ska tänka på? Människan har ofta förenklats till en universell mätsticka som man med lite enkel multiplikation och division kan förvandla till måtten på bord, bänkar och badkar. Men bara genom att titta på folk omkring sig inser man: alla andra har kroppar som inte är som min. Det finns inga standardpersoner att befolka våra standardrum med.

Rummen är till för människor. Utan oss blir de meningslösa. Vår syn på kroppen och dess relation till arkitekturen är en central fråga som aldrig får sluta diskuteras. Därför har detta nummer av 4 ARK temat “Kroppen”. Det handlar om hur man ritar utan att se något, hur man låser in någon utan att den märker det, hur vår framtid i rymden kommer att bli och hur arkitektur kan bli till i ögonblickets utsatthet, som flyktiga steg i en dansimprovisation.

/redaktionen, oktober 2008