Subaltern 4/2012

Estetik, menar begreppets fader Alexander Gottlieb Baumgarten (1714–1762), är ”den sinnliga varseblivningens vetenskap”. I lika hög grad som den är en ram för reflektioner kring de fria konsterna utgör estetiken för honom en teori om människans varseblivning, hennes minnen, hennes fantasier. Genom estetiken slås en kil i rationalismens negativa syn på de mänskliga sinnena som kunskapsförmedlare (”alla villfarelsers moder”); en undre kunskapslära, tidigare förbisedd, avtäcks. 

Bara i det sinnliga livet ges det värld, och bara som sinnligt liv är vi i världen”, skriver den italienska filosofen Emanuele Coccia. Denna i-världen-varo är avhängig våra sinnen, exempelvis synen, som Joseph Addison (1672–1719) i en essä beskrivit som en mer utsökt typ av känsel ”som utbreder sig själv över ett oändligt antal kroppar, inbegriper de största...