Svarta fanor # 6 – ©CAVE

Svarta Fanor - den klassiska anarkokonservativa tidskriften för politisk kultur - NU: BOK NUMMER SEX.

Inför varje ny ugåva av Svarta Fanor förelägger Förläggaren mig förslaget att skriva ett Förord.Lättare sagt än gjort. Det är alltid svårt att skriva om sig själv, att beskriva sig själv och att redogöra för det man arbetar med.

Jag försöker i allmänhet undvika att skriva ”jag” eftersom det ordet får texten att framstå som mer självcentrerad än avsikten varit. Man kan skriva ”man”, istället, till exempel. I absolut självbiografiska texter, som i de minimalistiska självbiografierna Barnsliga memoarer och Valpen som ung man, föredrog jag att beskriva mig själv som ”han”, vilket var en bekväm utväg som öppnade upp för att beskriva mig/han från ett ganska självironiskt och utlämnande perspektiv.

Å andra sidan har jag under senare år blivit så van vid att se på mig själv som ”han”, så det blir allt vanligare att jag beskriver mig själv som jag, för att inte förlora kontakten med mig själv. Självbiografiskt… I de tidigare Svarta-Fanor-volymerna har det funnits ett antal självbiografiska essäer/kapitel. Så ej i ©Cave. Jo, förresten, egentligen finns det mer än ett uns självbiografiskt material på varenda sida även i den här boken eftersom identifikation är en form av medverkande, av att vara en del av något. Jag känner mig delaktig såväl i Madonna som Jünger och Handke och Kohlhaas och Markisen och Baader och alla de andra. Så är det.

Ur Bo Cavefors förord.