Subaltern 1/2009: Messianism

Teoretisk bokserie för subversiv litteratur och kultur.

Anna Achmatova har i en dikt skrivit att det ”kommande mognar i det förgångna / det förgångna pyr i vår samtid”. Man skulle kunna läsa dessa verser som ett precist uttryck för den messianska tidsligheten som står i fokus för föreliggande nummer av Subaltern. Messianismen är nämligen inriktad på framtiden men bestämd av samtiden och det förgångna. Under tusentals år har man i tider präglade av katastrof vänt sig mot det förgångna för att finna ett varsel om den kommande förlossningen. Den messianska idén aktualiseras var gång en outhärdlig livssituation föder ett hopp om Messias ankomst. Men snarare än att rekonstruera en idéhistorisk exposé över messianismen erbjuder numret ett antal nedslag i dess politiska, teologiska, filosofiska, religiösa och poetologiska spänningsfält. Under senantiken och medeltiden fann kristna tänkare en profetia om Jesusbarnet i Vergilius fjärde eklog. Den judiske tänkaren Moses Maimonides såg Messias ankomst som ett återställande av Davids konungadöme. Hos Jacob Taubes, här för första gången presenterad och översatt till svenska, finner vi en samtida reflexion över messianismens fortvaro i en tid präglad av Guds död, medan Giorgio Agamben finner messianska rester i politiken och poesin. Dessutom presenterar numret den i Milano baserade arkitekten och konstnären Federico De Leonardis, vars verk kan ses just som en begreppslös reflexion över den återstående tiden.