Utilitarism

John Stuart Mills Utilitarism är det klassiska försvaret av den etiska teori som hävdar att främjandet av den allmänna lyckan är det första och enda kriteriet på ett riktigt moraliskt handlande. Det handlande som är nyttigt i denna mening är det moraliskt riktiga. Mills essä publicerades först som en artikelserie 1861 och sedan i en av författaren korrigerad bokutgåva 1871. Den utlitaristiska grundtanken, tidigare formulerad av Jeremy Bentham, kan enligt Mill berättigas som en yttersta rationell princip som all moral vilar på. Den kan också visas vara ett motiv som alla moraliskt sinnade människors handlar utifrån. Men i förhållande till Bentham utvidgar Mill lyckokalkylen till att omfatta en kvalitativ aspekt: den handlar inte bara om större eller mindre lust eller välbefinnande utan också om högre eller lägre, bättre eller sämre former av lust. Standardinvändningen mot den utilitaristiska etiken, att den saknar ett begrepp om rättvisa, försöker Mill besvara. Han genomför en analys av begreppets olika användningar och argumenterar för att rättvisekravet följer av nyttoprincipen.