Aiolos 62-64: Växtsjälen

Tidskrift för litteratur, teori och estetik. Aiolos vill vara ett forum för djuplodande essäistik, där ordkonst och bildkonst vävs samman med den kontinentala teoritraditionen. Aiolos erbjuder ett rum för dem som vill ha nya perspektiv på litteraturen, konsten och teorin. Vi rör oss fritt i tid och rum, från Rousseau och romantiken fram till den samtida litteraturen och konsten. Redaktörer: Jan Arnald, Carin Franzén, Ingemar Haag och Jan Holmgaard

Växter är inte längre vad de brukade vara. Eller rättare sagt, de tycks åter vara på väg att bli vad de länge var: föremål för kvalificerad kontemplation och filosofisk analys. Det kritiska samtalet om biosfärens mer »vegetativa« aspekter har pågått länge, minst lika länge som humaniorans och filosofins grekiska och judisk-kristna tanketraditioner har existerat. Men under de senaste hundra åren – så ter det sig i alla fall så här i efterhand – har detta samtal lidit av en märklig afasi. Vad skälet än må vara: 1900-talet framstår idag, växtfilosofiskt sett, som ett mycket torftigt sekel.

När denna afasi nu börjar släppa inom humaniora och filosofi sker det som en del av den så kallade ickemänskliga vändningen, vilket är en paraplyterm för en rad ganska disparata akademiska strömningar som alla, något karikatyrartat, har det gemensamt att de strävar efter någon form av epistemologisk realism och efter en ontologi där människan och hennes beprisade medvetande inte per automatik utgör ett sine qua non.

Detta omfångsrika dubbelnummer av Aiolos tar avstamp i perspektiv och impulser hos vissa av de här strömningarna, men syftet är inte att propagera för något visst perspektiv eller någon bestämd filosofisk inriktning. Numret vill i stället vara ett litet bidrag till det växtfilosofiska samtalets allmänna avafasiering. En lång rad skäl kunde förstås radas upp till varför detta samtal just nu, just idag är särskilt angeläget och viktigt. Men det vore att slå in öppna dörrar. Det räcker gott med att konstatera att frånvaron av ett mer systematiskt tänkande och talande om – och med! – jordskorpans fotosyntetiserande element är en stor, tråkig dumhet.
Den specifika tanke som står i fokus för detta nummer – att växter skulle vara livsformer utrustade med den undflyende entiteten »själ« – är lika gammal som filosofin själv. Frågan om i vilken grad växtlighet har del i sådant som förnimmelse, medvetande och tänkande har funnits på dagordningen sedan åtminstone Platon. Faktum är att denna fråga spelat en sådan av görande roll för filosofin och det disciplinerade tänkandet att det idag är fullt möjligt att utföra en sorts »kritik av det fytopsykiska förnuftet«, alltså ett filosofiskt skärskådande av de sätt på vilka växtligheten omkring oss och inom oss har tänkts och alltjämt tänks.
I de smältande polarisarnas tidsepok kan ett sådant skärskådande, visar det sig, få såväl isande efterverkningar som lustfyllt överraskande och hoppingivande konsekvenser…

• ERIK VAN OOIJEN: Inledande anteckningar om själarnas indelning
• MICHAEL MARDER: Dantes buskar och Lacans liljor
• HÅKAN TRYGGER: Platon och växtsjälen
• CHARLOTTA WEIGELT: Aristoteles om växtsjälen
• MÅRTEN BJÖRK: Jag kommer att bli ett träd i paradiset
• GREGER ANDERSSON: Om ren och oren föda
• ANDREAS VERMEHREN HOLM: Tre dikter
• MARINETTE GRIMBEEK: Levande stenar
• SOFIE ISAGER AHL: De næsten navnløses rum
• CARL VON LINNE: Växternas sömn
• CHARLES DARWIN: Tre brev om växternas sömn
• FRANCIS DARWIN: Växternas rörelser
• CHARLES OCH FRANCIS DARWIN: Rotspetshjärnan
• ERIK VAN OOIJEN: Bose och crescografen
• JAGADISH CHANDRA BOSE: Den bedjande palmen i Faridpur
• JAGADISH CHANDRA BOSE: Näckrosens nattvaka
• F BALUŠKA, S MANCUSO, D VOLKMAN, P W BARLOW: Rothjärnehypotesen hos Charles Darwin och Francis Darwin
• LINUS GÅRDFELDT: Stoma -
• AUGUST STRINDBERG: Var äro växternas nerver?
• ERIK VAN OOIJEN: Sjöpungsmissbruket
• MAURICE MAETERLINCK: Vällukterna
• HELENA BRORS: Fleur fatale: Poison Ivy och ekofeminismen
• KRISTOFFER NOHEDEN: Anteckningar om surrealismens generaliserade omedvetna
• RIKKI DUCORNET: Ur »Naturens onaturliga och naturliga böcker«
• KRISTOFFER NOHEDEN: Rikki Ducornet: botanikens alkemist
• JOHN DURHAM PETERS: Växternas domesticering
• SOFIA ROBERG: Vid sidan av
• MARTIN KRAMPEN: Fytosemiotik
• MATS JANSSON: Minne, hågkomst, erinring
• PAUL MULDOON: 1916: Variationer över ett tema av Eoghan Rua
• LARS-HÅKAN SVENSSON: Ur redet i elden
• HÅKAN TRYGGER: Några bilder och röster om påskupproret
• JESPERSVENBRO: Ancilla till namnet på Sapfos dotter