Tydningen (39): Fabriken

Tydningen nr. 39: Fabriken är resultatet av ett i samarbete med den oberoende forskningsgruppen Agentur. Förutom att vara det trettionionde numret av Tydningen utgör publikationen den femte titeln i Agenturs publikationsserie Folkfronternas estetik.

Läsningar ur numret och ett samtal med Tydningens redaktion sändes på Radio Cyklopen den 16 april 2021 på cyklopen.se. Det går att lyssna till programmet här. 

_____________

Vid tre tillfällen tar den franska filosofen Simone Weil tjänstledigt från sitt arbete som lärare för att ägna sig åt politisk och filosofisk verksamhet: 1932 reser hon till Berlin för att rapportera från de valomgångar som leder fram till Hitlers maktövertagande; 1936 reser hon till Katalonien för att strida med ett anarkistförband i det spanska inbördeskriget; däremellan, läsåret 1934–35, tjänstgör hon som okvalificerad fabriksarbetare på Alsthom och Renault i Paris. Weil hyr ett rum i anslutning till fabrikerna, som tillverkar elektrisk utrustning till spårvagnar respektive bildelar, och träder in i en av samhällets mest utsatta klasser: den okvalificerade kvinnliga fabriksarbetarens. 

Tydningen nr. 39: Fabriken utgår från den dagbok Simone Weil skrev under sin tid som fabriksarbetare. Det är en text där detaljerade uppgifter om ackordsbelopp, missöden och beräkningar av antal tillverkade metalldelar genskjuts av kortare reflektioner över en tillvaro som alltmer liknas vid slavens. Från att ha betraktat arbetsplatsen som en plats för politisk subjektivering erfar Weil ett förtryck som inte ”ger upphov till revolt som en direkt reaktion, utan till underkastelse.” Fabriksdagbok är inte etableringslitteratur i egentlig mening, där författaren tar anställning för att förbättra arbetsvillkoren. Fabriksdagbok är resultatet av ett filosoferande med kroppen som insats kring fabriksarbetets villkor. 

Ett längre utdrag ur Fabriksdagbok publiceras nu för första gången på svenska, i översättning av Martin Högström. 

Utöver detta utdrag, baserat på den kritiska franska utgåvans återgivning av dagbokens disposition, innehåller numret sex nyskrivna bidrag, som kommenterar och tänker med och mot Weils text. Burcu Sahin för dagbok över sin läsning av Weil; Emma Kihl länkar Weil med Zora Neale Hurston och Pablo Neruda; Martin Högström upprättar ett fabrikskonglomerat; den franska Simone Weil-experten Nadia Taïbi konstaterar att dagboken är för berättelsen vad fabriken är för arbetet; Kim West åskådliggör hur montaget ställer samman utan att reducera mångfald till enhet; och Tydningens redaktion för in sin egen kropp i fabriken. 

––––––––––––––

Innehåll:
Simone Weil – ur Fabriksdagbok (övers. Martin Högström)
Christoffer Paues – Trea nr 4 för folkfronterna, 2021
Burcu Sahin – Weildagbok
Emma Kihl – Rapportera med erfarenheten
Martin Högström – Konglomeratet
Nadia Taïbi – Fast i skruvstädet: Reflektioner kring Simone Weils Fabriksdagbok (övers. Kim West)
Kim West – Journal, montage, rapport: Anteckningar om dokumentärt skri­vande och icke-litteratur hos Simone Weil och några av hennes samtida
Tydningen – Jag revolterade bara på söndagar

Formgivning: Fält (Jesper Canell, Daniel Flodin)

––––––––––––––

Övriga titlar i Agenturs serie Folkfronternas estetik är Historien är inte slut (1|21 Press), Måste skrivas senare (Chateaux), Kulturhus kulturhus kulturhus (Stockholmstidningen), Att skriva med arbetet (Författarskolan Biskops Arnö) och Vad kostar järnet? (Lulu-journalen). Närmast följande titel är Motattack (1|21 Press). För mer information se: agentur.ooo.